Att uppdra åt hälso- och sjukvårdsnämnden
5 mars 2009
Motion Anna Kettner (s) om inrättande av
familjemottagningar för neuropsykiatriska
diagnoser
Allt fler både barn och vuxna får neuropsykiatriska diagnoser (NPF). Man vet både
genom forskning och genom erfarenhet att ärftligheten är mycket stor. Det är alltså
vanligt att barn med NPF har en förälder med samma problematik. Många av de
vuxna har ofta blivit diagnostiserade sent, inte sällan i samband med att barnet fått
sin diagnos.
Den som har en NPF-diagnos har många vardagliga problem att tackla.
Funktionshindret innebär att man ofta har problem med att planera och organisera
sin tillvaro. Koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet är andra
exempel. Dessa svårigheter leder till en hel del problem i vardagen. Inte sällan har
den som levt odiagnostiserad under en lång tid gjort erfarenheter som givit sekundära
följder.
39 år. Ensamstående till 4 barn från 6-16 år. Baenjamin 14 är under utredning, och två väntar…
Jag skriver blogg om livet som ”varit”, den ”gamla” världen innan jag förstod vad om var ”fel”…och hur jag idag får sopa upp efter ett helt liv i raketfart.
Sopar upp mig själv- men värst av allt mina två äldsta barn där konsekvenserna av min diagnos och beteenden blivit enorma och fortfarande är….
Jag är den där ADHD-mamman som i media skämtsamt kallar sig ”slarvmajan”- den som pratar om stök i skåpen, röriga lådor osv. De som pratar om ”ytan” av att leva med sina funktionshinder med ADHD…men som bara ägnar sig åt ytan som allmänheten egentligen redan vet. Ex. Uppmärksamhetsstörning pga av tankar i raketfart…där man ”fnissande” pratar om tankspriddhet.
Men, vad har detta medfört i förlängningen?
Hur har den bristande uppmärksamhetstörningen påverkat våra barn?
För min del har uppmärksamhetsstörningen bidragit till bristande ”närvaro”- där man alltid varit ”där framme”- alltid ”på väg”- aldrig ”här” och nu. Idag står jag inför en 14 åring ”på glid”- som har ADHD- och jag ”såg” inte i tid för jag var aldrig ”närvarande”- aldrig ”här”…uppmärksamhetsstörning- ja visst…vad har det kostat?
Hans höga ogiltiga frånvaro pga att jag aldrig kommit ihåg att sjukannmäla honom, hittat telnumret…eller har IG i ämnen för jag glömt fylla i papper som medfört han inte fått delta i slöjden.
Eller min 6 åring som fick sitta på bänken och se på när resten hade gympa för att jag återigen gömt gympapåsen…Resultat? Jo ett barn som får uppleva ”utanförskap”- eller att jag själv ses som en ”slarvmaja”, självupptagen och ointresserad.
Så…sekundära följder….äntligen någon som tar upp det som för mig är de allavrligaste konsekvenserna!!
JAg sopar upp 39 år av mitt liv….och mina barns….men jag gör det numera med närvaro…och ”adhd-driv”…*ler*
Inte en dag försent med motionen!
All lycka till!